Krönika i NSD

Året går mot sitt slut och därmed också min tid som kommunalråd. Även om det känns lite vemodigt att lämna detta hedrande uppdrag så känns det bra att göra det i ett läge där många år av planering och förberedelser nu ger resultat. Stadsomvandlingen som har varit den stora frågan under de senaste tio åren har kommit i gång på allvar. Den utvecklingsplan som nya centrum bygger på har visat sig vara robust och hållbar. Grunden för utvecklingsplanen var dialoger med kirunaborna och det visionsarbete som genomfördes 2012/13. I det arbetet lades stor vikt vid att få in så mycket synpunkter som möjligt från dem som så småningom ska bo och arbeta i vår nya stad. Ett återkommande önskemål var att vi skulle bygga en tät stadskärna, i mitten av denna skulle stadstorget ligga. Ett annat starkt önskemål var att handeln skulle koncentreras till en gågata som kantades av butiker. Så kommer det också att bli i enlighet med utvecklingsplanen. De första byggnaderna i kvarteren runt stadshuset växer nu fram. Inom ett par år kommer kulturhuset innehållande bibliotek, bio- och teatersalonger, konferenslokaler, restaurang och ”Ungdomens hus” att stå klart för invigning. Det första kvarteret med kontorslokaler, handel och bostäder beräknas kunna tas i bruk 2021. Ett nytt hotell som verkligen kommer att leva upp till epitetet ”stadshotell” med skybar, spa och restaurang högst upp börjar byggas våren 2019. För två veckor sedan invigde vi Kristallen som inrymmer nya stadshuset och ett efterlängtat länskonstmuseum. Det var en fin och högtidlig invigning med Kungen som hedersgäst. Lördagen därpå efterföljdes den av ”öppet hus” som blev ett lyckat och välbesökt arrangemang. Sällan har jag sett så många kirunabor samlas vid ett och samma tillfälle. Besökarna var i alla åldersgrupper från spädbarn till mycket mogna pensionärer. Det som för min del blev ett fint minne av den dagen var att alla jag träffade var positiva och uppskattande till huset. Det var trots allt en utmaning att ersätta vårt gamla, mycket omtyckta och välbesökta stadshus. Att dessutom placera det nya mitt på ett gammalt industriområde gjorde att många var mycket tveksamma till vad resultatet skulle bli. Nu ser vi att resultatet blev bra. Jag vill passa på att tacka alla som vid olika tillfällen kommit med uppmuntrande tillrop via e-post, telefon eller i kassakön på Coop. Det kan vara just den positiva responsen som väger upp en tung dag och som gör att man känner att det var rätt beslut att engagera sig politiskt.

Krönika i NSD

Valet är avgjort och i många kommuner och regioner är det tydligt vilka partier som kommer att styra kommande mandatperiod. På andra håll diskuteras det fortfarande om hur en styrande konstellation ska se ut. När det gäller kommuner och regioner kommer det nog att ha utkristalliserats under de närmaste dagarna. Värre är det på riksnivå. Där verkar det vara väldigt svårt. Lite underligt kändes det på valnatten när Ulf Kristersson utropade sig och Moderaterna till valets vinnare trots att Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen fick fler röster. Nu är det i vilket fall så att riksdagens talman gett Moderatledaren Ulf Kristersson i uppdrag att försöka bilda regering. Det är inte en helt lätt uppgift med 2018 års valresultat. Att Sverigedemokraterna fick så många röster, tredje största parti, och en vågmästarroll underlättar inte regeringsbildandet. På ledarsidan i Dagens industri 7 oktober tycker dock PM Nilsson att det är enkelt. Han uppmanar Ulf Kristersson att prata med SD:s Jimmie Åkesson. Enligt honom är det ”där och inte hos S som allianspartierna har stöd för sin politik”. Därefter jämför han allianspartiernas och SD:s politik när det gäller sjukvård, kriminalpolitik och migration/integration. När det gäller sjukvården räknar PM Nilsson upp ett antal områden där både Moderaterna och SD utlovar förbättringar. Ökade resurser, utbyggd primärvård, vårdgarantier, mm. SD sägs ha ett ”specialintresse för sjuksköterskornas villkor” och allianspartierna har förslag ”för att göra livet lättare för sjuksköterskorna”. Det låter ju lovande men när man fortsätter läsa kommer man till avsnittet där PM Nilsson tittar på budgetfrågorna och konstaterar att ”SD:s ekonomiska politik är en blåkopia på alliansens”. Det innebär att de är överens om att ”sänka skatten på arbete, sänka arbetsgivaravgiften, bredda och höja rot och rut, sänka pensionärsskatten, ta bort sjuklöneansvaret för småföretagare och kraftigt höja anslaget till försvaret”. Att Sverigedemokraterna är ett högerparti och har en budget ”som är en blåkopia på alliansens” är inte förvånande. Däremot blir man trots allt lite förvånad över att de faktiskt tror att det går att öka resurserna till sjukvården och försvarsmakten (och kanske ytterligare något annat område) utan att öka intäkterna. Det låter som att den ekvationen kommer att vara en minst lika svår uppgift som att bilda regering.

Viktigt att hushålla med skattemedel

När jag blev riksdagsledamot 1994, efter en borgerlig regeringsperiod, fanns det fog för att tala om ”tomma lador”! Statsskulden uppgick till 80 procent av BNP, kronans värde hade sjunkit med 38 procent och en tredjedel av statsbudgeten finansierades med lån. Att vi i Kiruna kommun, enl prognos, kan komma att göra ett underskott i Kun (kultur o utbildningsnämnden) och socialnämnden på ca 1 % av budgeten är något helt annat. Det preliminära underskottet kommer dessutom troligen att täckas av den buffert som ekonomichefen alltid talar sig varm för. Det blir i så fall +-0 i en budget på närmare 1,5 miljarder. Det är att hushålla med skattebetalarnas pengar. Att som (ev) blivande kommunalråd, Gunnar Selberg, som första åtgärd börja prata om skattehöjning (intervju i SVT) känns verkligen som att för egen del ta den enkla vägen. Dock inte lika enkelt för de som ska betala.