Krönika i NSD 8 sep 2016

Om det är någon som mot förmodan har missat att vi i Malmfälten är beredda att acceptera väldigt stora förändringar på våra hemorter, Kiruna och Malmberget, så ska jag här berätta lite om det. För att vårt statligt ägda bolag LKAB ska kunna fortsätta att bryta malm på våra orter så måste stora delar av Kiruna och Malmberget flyttas. Det här är inte helt nytt för oss häruppe. I Malmberget har förändringarna pågått under mycket längre tid än i Kiruna men även i Kiruna har det skett tidigare. På 60-talet försvann ett helt bostadsområde där det förutom bostäder också fanns både sågverk och annan industriverksamhet. Under decennier har dessutom Luossavaarasjön tömts på vatten så att det idag inte återstår mer än knapp fjärdedel av den ursprungliga sjön. Allt detta för att möjliggöra fortsatt gruvbrytning.
För Kirunas del handlar det nu om att ca 3000 bostäder, själva centrumkärnan med handel och annan service som finns i en stad och ca 200 000 kvm offentliga lokaler kommer att försvinna helt för att ersättas på en ny plats. Därutöver måste både järnvägen och E-10:an flyttas. Järnvägen som påverkades i ett tidigt skede har till stor del redan byggts om men när det gäller E-10:an, som nu ligger i farozonen för att snart inte kunna användas längre, har ny väg ännu inte börjat byggas.
Ursprungliga planen som LKAB, Trafikverket och Kiruna kommun var överens om var att vägen skulle börja byggas 2015/2016. Det är nu september 2016 och finansieringen för vägen är ännu inte klar! I dag är marknaden för järnmalm, och därmed också LKABs ekonomiska situation, en helt annan än den var för några år sedan. Enligt minerallagen ska bolaget som bryter malm stå för de kostnader som åsamkas av malmbrytningen. Men jag har å andra sidan inte sett eller hört talas om någon lag som förbjuder staten att ta ansvar för att en Europaväg, med stor betydelse för tung transittrafik, finansieras och byggs.

Jag anser att det är precis vad staten borde göra!

För Kiruna kommuns del har vi arbetat hårt för att leverera det som efterfrågas från kommunen för att trygga gruvbrytningen. Inom kort behöver LKAB tillgång till nya detaljplaner för att omvandla bostadsområden till industriområden. Vi måste från kommunens sida kunna känna oss trygga med att de faktorer som är viktiga för stadens framtid faller på plats för att vi ska fortsätta med det arbetet. Det är det här nuvarande diskussion handlar om.

I Norrbotten har vi skog, malm och vattenkraft som, genom att folka häruppe arbetar för de statliga bolagen med att utvinna råvaran, genererar rätt stora pengar till statskassan. Jag tycker att det är riktigt att pengarna går till en gemensam kassa för att därefter fördelas ”efter behov”. Men nog är det märkligt att pengarna kan strömma neråt landet lika lätt som vattnet i Porjus kraftverk forsar fram men när penningströmmen behöver gå i motsatt riktning verkat det lika omöjligt som att vattnet skulle rinna uppåt och tillbaka in i turbinerna.