Krönika i NSD
Förra helgen hade vi socialdemokrater i Norrbotten vår årliga distriktskongress. Det är inte så många andra partidistrikt i landet som har tvådagarsmöten som oss men med de avstånd vi har i länet är det av stort värde. Det är alltid givande att träffa partikamrater från andra kommuner och dessutom få lyssna till partistyrelsens gäst som den här gången var utrikesminister Margot Wallström. Jag som var på min trettionde distriktskongress, jag har deltagit på alla sedan 1987, upptäckte att det var rätt många som jag inte kände igen sedan tidigare. Det är naturligtvis väldigt roligt att träffa dem som känns som gamla goda vänner men det är riktigt glädjande att se att det också tillkommer nya. Under motionsbehandlingen, andra dagen, var det en motion om ”6-timmars arbetsdag” som väckte störst debattlusta. Det var framförallt de yngre ombuden som engagerat och kunnigt debatterade. I deras inlägg kom bland annat problematiken med ”skattefifflandet” upp. De framhöll att det egentligen inte borde saknas pengar för att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vård och omsorg. Om alla skulle betala skatt i enlighet med de lagar och regler vi har så skulle vi kunna förbättra arbetsvillkoren för dem som arbetar i kommuner och landsting och därmed också höja kvalitén. Framförallt var det upplyftande att vi fick en diskussion om det som vi socialdemokrater tycker är viktigt, och som vi faktiskt alltför sällan pratar om, gemensam finansiering av välfärden. Ibland tror jag att vi glömmer bort att prata om det som är vår ideologi och skälet till att vi en gång gått med i Socialdemokratiska arbetarepartiet. Själv bestämde jag mig för att bli medlem i partiet när det i vår kommun kom upp ett förslag om att ersätta mjölken på skolluncherna med vatten för att spara pengar. Jag jobbade då inom skolförvaltningen och förstod att jag, för att ha en möjlighet att påverka denna fråga och andra som har stor betydelse för barnen, måste engagera mig politiskt. Det har jag aldrig ångrat. Även om jag har full förståelse för att det är svårt att få tiden att räcka till hoppas jag verkligen att det finns människor runt om i länet som vill vara med och påverka samhällsutvecklingen och tar chansen att göra det genom att engagera sig politiskt. För övrigt kan jag berätta att vi fortfarande serverar mjölk på skolluncherna.