Krönika i NSD

I politiken idag verkar det vara viktigare att synas i media med korta snärtiga budskap, gärna om motståndarsidans svagheter, än att seriöst diskutera problem och komma med förslag på hur de ska lösas. Till det kan i och för sig invändas att opinionsmätningar visar att Stefan Löfvéns förtroende hos svenska folket växer i takt med hans tid som statsminister. Han har knappast gjort sig känd för att strö uttalanden omkring sig som han inte har täckning för. Inte heller är det bilden av en ”kappvändare” vi ser. Det bådar gott för framtiden. Men för de som gärna kastar ur sig påståenden, ofta helt gripna ur luften, skulle följande ordspråk kanske passa: ”Tomma tunnor skramlar mest”.
”Man hör det man vill höra” stämde in på ett radioprogram om Kiruna som sändes i P1. Jag fick några samtal och mail om programmet. En del tyckte att det var ett bra program för att de fick ”vatten på sin kvarn”. De menade att deras uppfattning bekräftades, att programledaren inte heller tyckte att utvecklingen i Kiruna var positiv och att kreativiteten fullständigt saknades. Andra tyckte det var ett bra program som beskrev både utmaningar med stadsomvandlingen och vilka möjligheter den erbjöd. Man kunde tro att de lyssnat på två olika program.
Det finns de som sprider bilden av att Kirunaborna anser att den förändring vi är mitt inne i är mer negativ än positiv. ”Som man frågar får man svar” passar för detta. I en uppsats som jag läste, det skrivs ett stort antal sådana om Kiruna, hade ett tjugotal personer intervjuats där flera var skeptiska till stadsomvandlingen. Den som skrev uppsatsen var dock ärlig nog att påpeka att de flesta som tillfrågats hade tackat nej och att de som deltog kanske gjorde det för att de var mer negativa än de andra. Detta skulle väl kunna hänföras till att ”Hälsan tiger still”.
Jag är övertygad om att Kiruna, som har vuxit i befolkning de senaste fem åren, kommer att ha en fortsatt positiv utveckling.